Om att avsluta det man började

Jaha, då var det morgon igen. Känns så där av någon anledning. Kanske för att jag planerat att plugga idag och jag har ingen lust till det alls! Det var som om luften gick ur mig när alla inlämningar kvar klara. Det var en lättnad att gjort klart allt det och då försvann energin helt. Har ni känt så någon gång?

Sen har jag abstinens efter min älskling också. Känns helt sjukt då så sent som i tisdags morse åkte ifrån honom. Det är lite så att ju mer vi ses och träffas dessto mer och mer vill vi vara tillsammans. Det är tur att det inte är allt för långt kvar av studierna för hade det vart tre år kvar nu skulle det kännas jobbigare, även om vi hade klarat det också! Men nu är det i princip bara till sommaren och en läsperiod på hösten då jag hoppas jag har tur och får praktik och exjobb i sundsvall vilket jag hoppas.

Jag börjar generellt bli ivrig på att leva resten av mitt liv. Känner mig lite klar med den här skolgrejen på nå vis. Förstå mig rätt, trivs jätte bra här med mina vänner och jag tänker avsluta mina studier. Men när vi har kommit så här långt i studierna kan man inte låta bli att blicka mot slutet. Jag är fast besluten på att jag kommer avsluta det jag började iaf!

Hittade ingen passande bild så ni får en bild på när jag och Frazze pluggar hemma i västerås. Vill ha det nu!

<3