På torsdagen började vi vår färd från Nikka efter att jag inte sovit en blund och då på grund av de hade halsontet blivit värre. Vandring på 19km avklarades på 6,5 timme och då var man rejält slut bara där. Blev väldigt illamående på kvällen och fick knappt i mig någon middag. Dagen efter skulle vi försöka oss på toppen och efter lite sömn och verktabletter kändes livet lite lättare.
Fredagen var dagen vi skulle upp men de satte vädret stopp för. Vi kom ungefär halvvägs upp på första toppen (man kommer först upp på en topp sen måste man ner i en dal innan man kommer upp på själva kebne) innan vädret satte stopp. Dimman drog in och man såg inte långt alls, bara att vända! Vilken besvikelse men jag kände redan på nervägen att jag var osäker på att göra ett nytt försök.
Tog ett väldigt grämjande beslut att inte försöka igen på lördagen. Krafterna fanns inte där helt enkelt. Men jag ville ju! Åhh vilken ångest det medföljde! Fick i vilket fall en annan väldigt fin tur på lördagen. Tog oss nästan upp på ett annat berg, Skartaklacken, tvärs över dalen. (Jag och några andra som inte heller följde med den här dagen.) Där hade vi utsikt över hela kebne området och långt bort förbi Nikka också!
Söndagen var det dags för transportsträckan igen. Ja det kändes verkligen bara som det. Klart det var lite fina vyer och så på sträckan Nikka-Fjällstationen. Men den hade man verkligen kunnat vara utan! Nästa gång jag tar mig dit ska jag antingen åka helikopter eller båt (de ca 6km man kan göra det på). Då har man mycket krafter kvar att bestiga berg på, haha! Vi tog oss hem på 5 h trots mörbultade kroppar.
Allt som allt är jag ändå väldigt nöjd med resan och vandra kommer jag definitivt göra igen. Men då kanske på lite mer fina leder och "vanliga" fjällvandringar. (Kommer ju bestiga Kebnekaise någon dag också självfallet!)
Nu följer ett allmänt bildregn från helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar